Stockholm i mitt hjärta!

Under en tid har jag börjat tveka lite om min 08-tatuering var så smart att göra, men i lördags blev jag bevisad om att det var helt rätt sak. Jag var helt förkrossad över farmor, nyvaxad och lätt illamående. Jag ville absolut inte hem, speciellt eftersom Ida inte var där.

Färdig! wrapp it up to go please!

 När den var alldeles nygjord


Det enda jag hade ett behov av var att gå. Bara gå. Promenera i snabb takt någonstans, jag behövde inte ens ha ett mål. Men i stället för att gå i motsatt riktning bestämde jag mig för att åtminstone gå mellan Medborgarplatsen och Centralen. Det gjorde att jag mådde lite bättre, men när jag kom fram till centralen hade inte behovet av att gå minskat. Snarare ökat, och jag fortsatte gå. Jag bestämde mig för att gå till Karlberg, och det gjorde jag. En timme tog det sammanlagt, och jag irrade mig mest runt i den allmänna riktningen mot S:t Eriksplan eftersom jag inte ville tänka, så försökte att inte tänka ut den snabbaste eller bästa vägen dit. Jag bara gick.

Endast en gång stannade jag, och det var på 7eleven för att köpa en ramlösa eftersom det var så varmt. (Detta var innan det började snöa igen...) Sedan fortsatte jag. Jag ringde Alex och pratade lite under slutspurten. Vi pratade hela vägen till sundbyberg och hon var tvungen att gå för att hon skulle festa. Jag gick hem från Spånga Station och inte lång tid senare kom även Ida tillbaka från Södertälje och säga vad man vill om henne, men hon kan inte göra mig något annat än lycklig. Vilket självklart gav mig skuldkänslor, men jag tror inte farmor vill se mig ledsen allt för länge, även om jag fortfarande är sorgsen över hennes bortgång. Promenaden gav mig bara lite perspektiv och fick mig att inse att även om jag ångrar vissa saker kan jag inte få dom ogjorda. Men jag insåg också att jag på inget vis ångrar min 08-tatutering.

 


Your on my heart just like a tattoo


Tattoos coming up!


2nd tattoo

Idag hängde jag med Madde när hon gaddade sig för andra gången. Första gången var det en drake (skitsnygg sådan, som Madde inte drar sig för att visa upp, även om den sitter på ett rätt intimt ställe.)

Denna gång blev det ett set med körsbärsblommor (sådana som finns i kungsan) på vaden. Det blev assnyggt, och det skadade inte att tatueraren var jättesöt!





klicka på bilderna för att få upp en större bild.




Btw, så hata-hata-hatar jag spotify på min mac... den hakar hela tiden upp


Jag tog tydligen ingen vettig bild på tatueringen efter den var klar, men här är en bild från 10 minuter innan.


Nästa tatuering!

Tänkte jag skulle bli en fotlänk i 2 varv runt vänster fot.

På den ska det vara små "berlocker" med dessa symboler på, som representerar olika saker i mitt liv.


Första raden: Symboler för när jag är född.
Andra raden symboliserar (fr. v.) : Mig, morfar, mormor, farfar.
Tredje raden (fr. v.) : farmor, mamma, pappa, ellinor.

Jag har fortfarande inte kommit på hur själva kedjan ska se ut.


It's supposed to do that...

Det ingen riktigt berättar för en när man tatuerar sig är att efter en vecka ungefär så faller det av massa färg. Det ser riktigt illa ut och jag var inte riktigt förberedd på det. Tänkte lägga upp en bild som jag tagit på det för det ser verkligen sjukt ut.

It's falling a part!!!


Det blänker för att jag har läkande salva på och tog bilden med blixt btw.

Inled mig icke i frestelse!

.... jag hittar dit själv!


lyder citatet jag skriver detta inlägg om.

Mitt problem just nu är just detta: Frestelse. Det har alltid varit mitt problem. Just nu är min frestelse att slänga mig ner på golvet och göra 50 sit ups. Vilket inte skulle vara en jättebra idé med tanke på tatueringen. Jag är inte ett träningsfreak, så min fråga är denna:

Varför blir saker så frestande när man inte får göra dem?

Jag vill aldrig träna så mycket som när jag är sjuk. Jag vill springa ett maraton varje gång jag har feber (okej, det kan vara feberyran) Men detta gäller flera aspekter i mitt liv också.
Varje gång jag ska "dieta" (inte banta utan mer komma i form) äter jag mer godis och dricker mer cola än någonsin tidigare.
Varje gång jag ska ta det litet lugnt på krogen blir det helröj.
Varje gång jag ska ta det litet lugnt med träningen (det här var definitivt efter skadorna) så tränade jag järnet och ofta.
Listan bara fortsätter, jag tror bara inte jag vill avslöja mer haha.

Men varför är det så? Varför är det så, att när någon säger att du inte får göra si eller så, så är det allt du vill göra?


Jag hade definitivt tryckt på knappen.

Kläder är farliga saker!

Jag har två argument varför kläder är farliga saker.

1. Dom kostar mycket (kanske inte var för sig) men dom bränner ett stort hål i min budget!

2. FY FAN VAD DOM GÖR ONT! Just nu känner jag bara för att gå omkring naken hela tiden. (jag gör det inte för respekt för min familj men gud vad jag vill) Jag har just nu på mig så lite som möjligt, allt för att undvika att nånting ens snuddar tatueringen. Jag var tvungen att åka iväg några timmar idag för att fixa lite saker till pluggeriet i höst (det var stängt så det var totalt onödigt) och det var 3 timmar av outhärdlig smärta som jag.. uthärdade. Ville bara slita av mig tröjan å springa omkring i min bh och mina byxor som är too far down (jag känner mig som en fjortis alt. skateare)

Så nästa gång du tar på dig den där tröjan, tänk på hur ont det kan göra och dem stackars små barnen i en avlägsen del av ... (infoga asiatiskt land, så som kina eller taiwan [ironi] ) som måste göra dessa tortyrredskap!

Så var en miljövän och humanist! Gå naken.


Tattoo

Igår var som sagt Effie och tatuerade sig, och idag var det min tur.

Oj oj oj vad det inte gick som jag trodde det skulle göra. Jag trodde det skulle göra stört mycket ondare än vad det gjorde och att det skulle göra ont på ett annat sätt. Det kände ungefär som att bränna sig, fast om och om igen. Och istället för att smärtan ökade så minskade den ju längre tid det tatuerades (ifall det inte var några pauser för efter dom gjorde det ont) eller när det råkade komma en nerv iväg (mitt ben for iväg en gång men inte överdrivet mycket som tur var)

Precis innan, med stencilen på kroppen

Det hela tog hela 3 timmar, hade räknat med 1½-2 timmar. Hade gjort upp med Emilie att möta upp mig och Effie som var snäll och hängde med och vänta utanför. Det gjorde iof inte så mycket eftersom vi inte hade satt någon tid och att Emilie inte hade planer förrän senare, om ens några alls, glömde fråga.

Efter att tatueringen var klar och betalad för så gick vi till donken eftersom mina krafter tröt och svullade järnet. Efter det gick vi runt lite och shoppa tills vi åkte hem.

Färdig! wrapp it up to go please!
haha blixten gör att det glittrar lite, men jag tycker den blev stört bra :D happy happy happy!

RSS 2.0